Kan avslöja att det blev inget av med lägenheten på strandgatan. Det är ju en jättefin lägenhet och den ligger ju sjukt bra till men både jag och Mike kände ändå inte att det var "hemma", så vi bestämde oss för att vi ska fortsätta leta. 

Även om jag är sjukt taggad på att flytta hemifrpn och flytta ihop med den bästa personen jag vet så känns det bättre att vänta tills vi hittar en lägenheten där vi känner att "den här ska vi ha!". Visserligen är det Mike som ska köpa den och jag ska bara hyra in mig hos honom så att säga men även om det kommer vara hans lägenhet så kommer det vara vårt hem. Och det känns ganska viktigt att det verkligen ska kännas rätt.

På sätt och vis tror jag det är bättre om lägenheten inte är så nyrenoverad och fixad för då är det lättare att göra den till sin egen. Det känns ju lite som ett slöseri med pengar om man ska hålla på och tapetsera om och hålla på när allt är sprillans nytt.